Jag har varit på många politiska barn- och ungdomsläger i olika former, faktiskt sedan jag var ett år gammal. Min barndom, min uppväxt är grundad i en gemensam strävan att skapa ett bättre samhälle, tron på att om vi går tillsammans, med ideal som rättvisa och jämlikhet kan vi åstadkomma underverk. För exakt femton år sedan idag träffade jag min blivande fru på ett sådant läger. Och jag tror och hoppas att vår nyfödda son, på samma sätt ska vilja engagera sig för skapa en bättre värld, tillsammans med andra som bär på samma drömmar som han.
De fega och vidriga attentaten på Utöya i fredags slog till mot något av det finaste och viktigaste våra demokratiska samhällen kan uppvisa. Ett sommarläger med barn och ungdomar som tillsammans vill jobba för ett bättre samhälle, en bättre värld. Det skär i hjärtat när jag tänker på AUF och alla de som fick sina liv och drömmar massakrerade i fredags.
Ingen kan föreställa sig vilken fasansfull mardröm det måste vara att vara fast och jagad på en ö, som tidigare manifesterat trygghet och kärlek, i en och en halv timme under skräck och i konstant livsfara. Ingen kan föreställa sig skräcken och oron hos de föräldrar och anhöriga som bara väntat på SMS, twitter- eller telefonmeddelande om att deras älskade fortfarande är i livet.
Dåden i Norge kommer naturligtvis att få konsekvenser med det är idag omöjligt att överblicka vilka liksom det är svårt att göra en någorlunda förnuftig analys om varför detta hände och hur detta kunde hända. Men några tidiga funderingar är uppenbara.
1. De initiala spekulationerna är pinsamma och talande.
Att samtliga så kallade experter och medier tidigt spekulerade om islamistisk terror är symptomatiskt för debatten under de senaste tio åren. På bara några timmar, innan det stod klart att dådet hade inhemska förklaringar han man koppla det samman med den växande rädslan för Islam och när det senare visade sig vara en högerextrem norrman som låg bakom vilar kopplingen fortfarande kvar i bakhuvudet.
Dagens Nyheter, vår största morgontidning, saknade fullständigt kunskapen att göra en korrekt analys av situationen. Fortfarande på morgonen efter, då vi alla visste att det inte var ett islamitiskt terrordåd, då vi visste att över 80 barn och ungdomar hade avrättats på ett sommarläger av en högerextrem galning, var DN:s förklaring den gamla vanliga.
Ledarsidan frammanade bilder av självmordsbombaren i Stockholm city under julhelgen, av sprängningarna i Madrid och det avvärjda attentatet mot Jyllandsposten. Det var självklart bara timmar efter dåden (med extremt knapphändig och uppenbarligen fel information) att dåden var riktade mot det öppna samhället, mot demokratin, mot våra gemensamma värderingar. De utgick från att attentatet var ännu ett angrepp på västvärlden och våra försök att bekämpa den islamistiska terrorismen, även om de klädsamt nog väntade med att påstås sig veta exakt vad som föregått i centrala Oslo några timmar tidigare.
Så försiktig var dock inte den redaktionella delen av tidningen. Det första uppslaget om dåden domineras av Henrik Brors “analys” – en slags tyckade form av artikel som ska förklara för läsarna vad som egentligen hänt, en metod svenska tidningar flitigt använder sig av för att slippa vara sakliga och objektiva i sin rapportering. Analysen utgår helt från samma vinkel som ledarsidan men sticker inte under stol med vad som är problemet: “Varje land som agerar internationellt i dag riskerar att bli en måltavla” skriver Brors i ingressen.
Läsaren förstår från DN:s rapportering att orsaken till att detta kunde ske är (1) det internationella engagemanget skapar internationella fiender och (2) Norge har valt att inte satsa som mycket på terroristbekämpning och anti-terroristlagar som övriga Europa (läs: EU). “Attentatet blir en dyrköpt väckarklocka” – är huvudanalysen.
Men redan när tidningen kom ut på lördagsmorgonen visste vi att allt detta var fel, ingenting av de inskränkningar integritet och frihet som terrorlagarna innebär skulle ha förhindrat attacken i Oslo och på Utöya i fredags.
De övriga uppslagen i tidningen ger en ännu tydligare islamist-koppling, med stora rubriker som “Islamistiska terrorister kan ligga bakom” och intervjuer med sk “terroristexpterter” som påstår att det mesta tyder på att islamistiska extremister ligger bakom.
Lördagens DN blir inte bara en pinsam påminnelse över hur vansinnigt fel som långsamma medier som dagstidningar kan få när det kombineras med en nyhetshets, otålighet och dumma spekulationer. DN borde skämmas och tydligt gå ut och be sina läsare om ursäkt redan på söndagmorgonen. Dagens tidningar har ännu inte kommit till ön i skärgården där jag nu sitter så jag vet inte om de faktiskt gjorde det, men jag känner mig lite skeptisk.
2. Dådet var politiskt
Det stora problemet är dock att DN inte är ensamma om att sakna intellektuell kapacitet och journalistisk integritet till att vänta tills man vet vad man pratar om innan gör det. Detta vara inte bara en attack mot det “öppna samhället” eller mot demokratin. Det bottnade inte i ett hat mot öppna institutioner eller mot liberalism eller “västerländskt leverne”.
Det var en politisk attack, mot politiska motståndare, med politiska förtecken. Och inte vilka förtecken som helst, utan att 1500-sidigt manifest som inhyser ett genomgripande hat mot det multikulturella samhället och mot islam men också ett hat mot arbetarrörelsen som sådan, mördaren såg det inte som att han sköt barn, han sköt marxister.
Vi måste ta högerextremismen på allvar. De så kallade terrorexperterna definierar inte alla politiska våldsdåd som terrorism, vilket gör höger-terrorism relativt ovanlig, men det betyder inte att det inte föreligger en hotbild eller stora problem. Det växande hatet mot den politiska vänstern, mot det som kallas multikulturalism riskerar att bli ett av våra största samhällsproblem. För Norges del blev det i alla fall det i fredags och jag är rädd för att fler samhällen är på väg åt samma håll.
Varje år misshandlas vänsterungdomar, HBT-personer människor med utländskt utseende i Sverige. Hatet mot en av världens största religioner, Islam breder ut sig på små närradio-stationer på Skånes landsbygd, öppna och stängda internetforum och på kommentarsfälten på våra tidningar och stora websidor. Internetforumet Flashback som garanterar anonymitet till användarna är översvämmat med islamhat, böghat och sossehat – ofta till en nivå som skulle få många att må illa.
“Hatideologier föder hatbrott” påpekar idag en av mina vänner på Facebook, i en tid då vissa hatideoliger inte ens får oss att lyfta på ögonbrynen längre.
Massmordet på Utöyavar ett av de allra värsta slag som den europeiska arbetarrörelsen utsatts för, kanske det allra värsta. Det är dags att sluta tolerera hatet som politisk ideologi. Det är dags att lyfta fram innebörden i vad högerextremismen, islam-hatet och främlingsrädlsan faktiskt är. Det är dags att ställa Sverigedemokrater och rasistiska pensionärer på Skånepartiets radio mot väggen. Det är dags att belysa främlingshatet som växer på nätet, det är dags att stödja de goda krafterna i samhället och ta upp kampen mot ondskan.
Carl Bildt skrev på twitter att nu är vi alla norrmän, när han kände att terrordåden lika gärna kunde ha drabbat Sverige, undrar om nästa twitter är: vi är alla marxister. Först då visar han att han verkligen vill förstå vad som hände i Norge.