Rebecca Uvells bedrägliga biståndskritik

Tanzania är ett av världens snabbast växande länder. Det ligger i världstoppen i såväl ekonomisk tillväxt, förbättringar i hälsa, så som minskad barnadödlighet och ökad medellivslängd liksom ökad inskrivning i skolan. I 20 år har landet nu kunnat visa imponerande resultat.

Detta är tydligen något som debattören Rebecca Uvell helt har missat när nyligen ville granska det svenska biståndet till landet. I hennes värld har hjälpen till landet givit noll i resultat. Från detta drar hon slutsatsen att det är dags att dra i handbromsen och – får man förmoda – avskaffa det svenska biståndet.

Genom en extrem fultolkning av en ny rapport från Exportgruppen för Biståndsanalys (EBA) framställer hon biståndet till landet som helt resultatlöst. Läs gärna hela rapporten, den är mycket lärorik.

Rapporten delar in sin granskning i tre perioder:

  • De första 20 åren 1962-1982
  • Åttiotalets ekonomiska kollaps 1982-1995
  • De senaste 20 åren 1996-idag

EBA-rapporten konstaterar att utvecklingen de första 20 åren var väldigt blandad men på det hela taget ganska misslyckad, framförallt ekonomiskt sett eftersom tillbakagången runt 1980 tillintetgjorde många av de (redan ganska små) framsteg som gjorts innan.

Därefter konstaterar man att nästa period var ännu sämre, med tillbakagång på många områden till följd av ekonomisk kollaps, ryckig och ineffektiv hjälp från omvärlden och en svag inhemsk politik.I mitten av 1990-talet var Tanzania inte mindre fattigt än vid självständigheten.

Men här tystnar Uvell, troligen eftersom EBA-rapporten inte säger det hon vill om biståndet och landets utveckling de senaste 20 åren. Slutsatsen de senaste 20 åren är den motsatta mot innan och det är övergången till ett generellt budgetstöd i samband med snabba förbättringar i landet som är huvudorsaken.

Tanzania är inte samma land som 1996. Att Uvell blundar för detta, eller tar utvecklingstakten fram till 1996 som intäkt för att dagens politik inte fungerar är sjukt ohederligt.

1. Tanzania är ett av världens snabbast växande länder
Tillväxten i Tanzania var den 8:e snabbaste i hela världen i år. Och den har legat över 6 procent under hela 2000-talet. Trots en snabbt växande befolkning har BNP per capita nästan fördubblats de senaste 20 åren, för Sverige tog samma klättring över 80 år att göra.

skarmavbild-2016-10-25-kl-01-55-19

skarmavbild-2016-10-25-kl-02-47-27

Inflationen som under den period som Uvell referera till låg över 30 procent sjönk samtidigt som tillväxten kom igång i mitten på 90-talet och har sedan dess legat lågt.

2. Barnadödligheten sjunker rekordsnabbt
Barnadödligheten har minskat med nästan 70 procent sedan 1996. Av världens låginkomstländer är det bara Liberia och Rwanda som gjort större framsteg. Det är dessutom mer än dubbelt så snabbt som Sverige gjorde samma minskning vilket tog nästan 50 år.

Faktum är att om Uvell hade haft rätt i att resultaten i Tanzania hade varit noll, och tex barnadödligheten varit på samma nivå då hon slutar mäta – ja då hade 200.000 fler barn dött i år. 200.000 räddade barn är inte noll i resultat.

skarmavbild-2016-10-25-kl-02-46-36

3. Medellivslängden ökar rekordsnabbt
Medellivslängden i landet har ökat med nio år sedan mitten av 1990-talet. Det är en snabbare ökning än de allra flesta länder gjort. Idag tillhör Tanzania de länder i Afrika söder om Sahara med längst livslängd.
skarmavbild-2016-10-25-kl-02-47-53

4. Under denna period har biståndet ökat
Av allt bistånd Tanzania har fått sedan 1960 har två tredjedelar kommit under de senaste 20 åren. Det stödjer inte Uvells tes om att biståndet varit resultatlöst. Det är dessutom en av slutsatserna i EBAs analys. För lite, för ryckigt och för oförutsägbart bistånd bidrog till krisen under 1980-talet.

skarmavbild-2016-10-25-kl-02-53-20

Vi pratar alltså om ett land i Afrika som vänt en långsam och stundtals stagnerande utveckling. Som infört flerpartival och politiska och ekonomiska reformer, som påbörjat en utveckling som snabbare än de flesta länder är på väg att föra landet bort från fattigdomen, även det är lång väg kvar.

Är detta då biståndets förtjänst? Det är inte lika självklart. Men om man som Uvell gör tar bristen på utveckling fram till 1996 som intäkt för att biståndet inte givit något resultat. Ja då borde rimligen de senaste 20 åren på samma sätt motbevisa den slutsatsen.

Det finns dessutom anledning att titta vidare på Uvells svepande och osakliga kritik på en rad andra områden i artikeln. Hur allt bistånd försvunnit i svarta hål av utbredd korruption och att ingen vet var pengarna tar vägen eller vilka resultat de ger. Men det får bli en annan post.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

3 Responses to Rebecca Uvells bedrägliga biståndskritik

  1. Hej Staffan, oavsett Tanzanias ekonomiska utveckling sedan 1996 så konstaterar EBA-rapporten att “det svenska biståndet troligen har bidragit marginellt till fattigdomsreducering i Tanzania sedan 1997”.

    Strukturanpassningsprogrammen som fick mycket kritik när det begav sig har däremot gjort underverk för tillväxt och därmed fattigdomsreducering.

  2. PeO Wågström says:

    Det är tur att du finns, och att du orkar.

    Tack !

  3. Torbjörn Pettersson says:

    Tack Staffan. Klartänkt och korrekt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Heads up! You are attempting to upload an invalid image. If saved, this image will not display with your comment.