När min fantastiska son väckte trollen

Jag har en son. Han är fem år gammal och är som de flesta andra barn. Han är oftast glad, han har en enorm fantasi. Han bryr sig om andra, människor och djur. Han är ganska smart för att vara fem. Han är väldigt pratsam, han frågar mycket, han är intresserad av vad som händer, hur folk mår, hur saker fungerar.

Han är ett barn. Han är underbar.

Sedan ett halvår tillbaka har han frågat mycket om politik. Om vem som bestämmer. Om partier. Han vet några saker som skiljer Stefans parti mot Annas parti. Han vet att Annie Lööfs parti vill ta emot fler flyktingar än tex Jimmies eller Annas. Han vet att Gustav tycker om miljö och att familjen är viktig för Ebbas parti. Flyktingfrågan och rökning är hans viktigaste frågor. Han hatar när folk röker.

Förra veckan var vi på Gotland, jag hade några uppdrag under almedalsveckan. Vi bodde hos min bror och hans familj. Vid middagen en dag kom min bror hem från ett seminarium om den nya flyktingpolitiken. Inte helt onaturligt kom vi in på hur seminariet var, han berättade kortfattat om vad han tyckte.

Min son frågade vad vi pratade om. Jag svarade att min bror hade lyssnat på folk som pratade om att Sverige ändrat sin inställning till flyktingmottagande. Ungefär så här gick hela diskussionen:

E: Vad pratar ni om?
Jag: Vi pratar om att Sverige inte kommer att ta emot lika många flyktingar längre.
E: Vadå? Varför inte?
Jag: Jo, vi har tagit emot ganska många och Stefans parti och Miljöpartiet har bestämt att de som kommer från tex Syrien bara får stanna i tre år och sedan får man se om det fortfarande är krig annars får de åka hem igen. Plus att det ska bli svårare att komma hit…

Här brast det för min fina lilla kille. Reaktionen överraskade mig. Panikan har jag bara sett ett fåtal gånger tidigare; när mamma gris inte hann ifatt sina barn i början Dino-filmen, när vår katt rymde och vi trodde han hade dött eller när han tänker på döden och sin farfar.

Detta avbröt middagen, jag tog upp min son och förklarade att det fanns fler länder som kunde ta emot, att de vänner han oroade sig för kom hit innan lagen och att just dem inte behöver åka hem efter tre år och att det inte var så farligt (det sista var en lögn).

Hans reaktion berörde mig djupt. En omedelbart och äkta rädsla för andra människors säkerhet. Alla filmer och serier han ser, alla sagor vi läser, har lyckliga slut. Familjer som återförenas, hot som avvärjs, människor som lyckas. Här vändes allt detta upp och ned. Visst var han orolig för sina kompisar från fotbollsträningen, men lika mycket för alla andra barn, mammor och pappor som tvingats på flykt från kriget.

Han förstår att riktiga familjer drabbas av krig, han förstår att vissa har det sämre än andra. Han ser tiggare på stan, han möter kompisar som flytt från Syrien på dagis och på fotbollsträningen. Han har hört mig föreläsa om bistånd. Han frågar mycket. Vi svarar. För en en femåring. På hans språk.

Vi förklarade tidigt att det som var bra med alla partier (utom Jimmies) var att de tyckte att man ska hjälpa familjer som tvingats på flykt. För min son var detta självklart.

Jag är sjukt stolt över min son. Han vill så väl, han är så snäll han är så smart. Han fattar så mycket. Denna omedelbara reaktion var så stark, så fin, så ledsam.

En vecka senare skrev jag om detta på twitter – i tre korta tweets.

Responsen blev fullständigt bisarr. Först skrev nån slags debattör som heter Tomas Gür på Facebook

Skärmavbild 2016-07-15 kl. 10.01.19

Detta inlägg från någon jag inte vet vem det är – skrivet utan att veta något om mig, min son, våra samtal vad han vet, tycker eller känner – har gillats av 1300 pers, delats av över hundra personer, som inte heller vet något om om oss.

Därefter startades ett trolldrev på twitter som jag aldrig upplevt – och då har jag ändå diskuterat brottsutvecklingen med rasister under ett års tid. Klistrar in några slumpmässigt valda tweets nedan för er som orkar läsa.

Det gemensamma för alla i drevet är att de önskar en mer restriktiv asylpolitik, i alla fall än den vi hade nyss. Responsen är självklart politiskt. I ena andetaget anklagas jag för att använda ett barn som slagträ – i nästa raljerar de över vad min lilla femåring tycker terrordådet och massmordet i Nice under gårdagen.

Här är några klargöranden för “oroliga” rasister.

1: Vi pratar med vår son om saker. Vi förklarar det naturligtvis på ett sätt som passar en femåring. Vi mörkar naturligtvis saker som skrämmer, vi skönmålar så klart tillståndet i världen på samma sätt som vi spolar över saker han upplever som läskiga i sina barnfilmer.

Han frågar och vi svarar. Han vet några grundläggande skillnader mellan de olika partierna. Han kan skilja på Jonas och Jimmie. Han  gillar vissa saker hos vissa partier och andra saker hos andra partier. Många av hans släktingar är politiskt aktiva

2: Vi lär honom grundläggande värderingar. Det gör alla, vissa mindre uttalat. Vi försöker lära honom att vara snäll, att stödja de som behöver hjälp, att bry sig om andra människor och djur. Det sista är sällan nödvändigt för ett barn, han liksom alla barn bryr sig om myror, maskar ja, till och med att mamma-blomman ska få bo med bebis-blomman.

3: Självklart tröstade vi honom, vad tror ni galna twittertroll.

4: Naturligtvis förstår han inte alla delar av asylpolitiken, naturligtvis vet han ingenting om kapaciteten hos våra myndigheter. Alla kommentarer om detta är sjukt fåniga. Han är fem år gammal.

Ni som ifrågasatt vår omsorg över vårt barn, kan ärligt talat dra åt helvete. Det finns ingenting jag inte skulle göra för min son. Vår relation är den finaste jag kan tänka mig. Min son är den bästa, ärligaste, varmaste och mest empatiska person jag känner.

Ni som ifrågasätter hans empati, hans förmåga att förstå lidande hos andra människor utan att ens ha träffat honom, ni är inte kloka. Jag tycker synd om er. Men bara lite.

Han frågade sent igår vad jag läste på twitter. Jag sa att vissa inte tror att femåringar kan förstå det här med flykt och att hjälpa människor (jag sa så klart inte de menade honom).

Han skrattade: – haha, men pappa, va dumma de är. Jag är ju fem år. Och jag förstår ju. Hahaha. De har fel. Skitfel. Du vet ju det för du har en son som förstår. Kan du inte skriva det till dom.

Han är så fin.

 

 

 

 

 

 

 


Expempel från Twitter:

Plus ett stort antal fler…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

66 Responses to När min fantastiska son väckte trollen

  1. Vara says:

    “Jag hörde ord och jag fruktade.”

  2. Emil Wikström says:

    Vi har lärt oss av historien. Det är därför vi inte gillar Stalin. Och därför du har möjlighet att uppsöka psykolog av egen vilja och få bli utredd och behandlad på dina egna villkor.

  3. Emil Wikström says:

    För det första är det ingen som talat väl om Stalins diktatur de senaste 20 åren. Den har ingenting att göra med socialism idag. Försök följa med din tid.

    Och för det andra är det bara människor med begränsad förmåga till empati som tror att det vi andra gör för att vi bryr oss om andra människor handlar om att “plocka godhetspoäng”. Jag rekommenderar att du talar med en psykolog.

    • Thomas.A says:

      Jaha du Emil du tycker alltså inte vi ska lära oss från historien då?

      Vilket sammanträffande att du tycker jag ska uppsöka psykolog, det var just den ursäkten man använde när man fängslade samhällskritiker i världens kommunistiska diktaturer.

    • Jodåssåatt says:

      Det är som att säga att nynazismen idag inte är så himla dålig då inte har speciellt mycket med 30-talets nationalsocialism att göra… Och ingen har talat väl om Hitler de senaste 20 åren.
      Empati är inte samma sak som analytisk förmåga. Att gråta för att man tycker synd om någon behöver inte vara kopplat till förståelse för de faktorer som ligger bakom vad som skapat situationen.
      Och varför alls lägga ut en sådan sak på internet? Det är ju i sig en handling just för att locka till allmänna reaktioner – och eftersom de flesta inte gillar dåliga recensioner så måste det handla om att få “likes”…

      • Emil Wikström says:

        Det här är en meningslös konversation. Du befinner dig i någon främmande värld, och du skrämmer mig. Snälla, prata med en läkare.

        • Thomas.A says:

          Snälla Emil säg inte att ditt enda och tunga argument i denna diskussion var “Dåtidens kommunism kan inte appliceras på dagens kommunism”.

          När detta överintelligenta argument fallerade så drog du fram “Snälla prata med en läkare kortet”. Bra drag! 😉
          Vad hände med rasist kortet?
          Har alla dina polare använt upp alla ni hade i andra diskussioner och det blev inga över till dig?

          Stackare där.

          • Emil Wikström says:

            Var i Vänsterpartiets program eller lagda motioner ser du någon indikation på att de vill återskapa Sovjet? Berätta vem du påstår vill ha arbetsläger, äta de rika eller säga åt medborgarna att deras kroppar och sinnen tillhör staten, och att deras själar inte finns. Var så exakt som möjligt.

            • Thomas.A says:

              “Äta de rika” pratar du om människor nu?

              Ärligt tror inte du är rätt människa att be mig att uppsöka psykolog.

              • Emil Wikström says:

                Det är ett populärt uttryck. Jag försöker få dig, i god tro, att förklara vad exakt du påstår är felet med dagens socialism; hur du resonerar när du påstår att vi inte lärt oss något av Sovjet. Din ovilja att svara är förstås också ett svar.

  4. Jodåsåatt says:

    Man ska ha klart för sig att barn i mångt och mycket är en spegelbild av sin föräldrar. Det är således inte barnet som har åsikter utan pappan. Det är nog också pappan som egentligen gråter över den förda politiken. Att sonen gråter är för att pappan lärt honom att vissa åsikter ska väcka starka känslor. Det är inte någon fysisk reaktion som att dra hammaren på tummen – utan mer en pavlovsk reflex. Jag ogillar när man hänger ut barnen för att känslomässigt understryka föräldrarnas politiska åsikter.

    • Thomas.A says:

      Vänsterfascister har väl inga problem med att hänga ut sina barn för sina egna sjuka ideals skull, eller att plocka lite godhetspoäng som kan generera ett skribentjobb.

      Gillar man en ideologi som har över 120 miljoner människors liv på sitt samvete så har man nog inte många moraliska spärrar tyvärr.

  5. Jenny S says:

    Jag har en systerson som fyller sju i höst och hans föräldrar pratar med honom om världen och det som händer i den. Staden de bor i är av det mindre slaget och de har tagit emot många flyktingar i förhållande till den ursprungliga folkmängden och det var inte genomtänkt med skyddsnät för alla som blev placerade där och därför upplever nu en del invånare att det finns ett flyktingproblem, det blir en generalisering. Min systerson har många frågor, han är en väldigt glad men lite försynt kille som tycker att det är obehagligt när folk är högljudda och det oavsett vilken nationalitet de har men lite extra när han inte förstår språket som talas. Detta pratar vi om, han och alla vuxna omkring honom – att man inte kan ett språk när man kommer till ett nytt land, att en del inte har sin familj med sig och att det då är svårt att förstå allt till en början men att man lär sig allihop tillsammans. Han pratar mycket om vad vi skulle göra om det blev krig i Sverige, var skulle vi flytta då och skulle jag och morfar följa med? I går pratade vi också om attentatet i Nice – ja, med en nästan-sjuåring för han vill veta vad som händer i världen och han har frågor som måste få svar! För ganska exakt två år sedan sade han helt spontant till mig att “mamma gråter varje dag för att mormor är i himlen (vi är inte religiösa men det är lättast att förklara så i den åldern)” – han fattade det vid fyra och ett halvt års ålder eftersom någon förklarat det för honom. Föräldrar och andra vuxna som utgår från att barn upp till en viss ålder (vad den åldern skulle vara är högst oklart) inte fattar någonting av omvärlden gör sina barn och världen en otjänst och de som säger att barn som får veta saker om världen som är det minsta vinklade aldrig kommer att skapa egna åsikter, tja… vad ska man säga? Jag har alltid varit en egen individ och tagit reda på egna fakta, ifrågasatt och frågat och varit nyfiken. Att informera och utveckla ett barn stimulerar detta, att försöka kväsa det gör ingen nytta.
    Bra skrivet Staffan och du verkar ha ett väldigt sunt och bra förhållande till världen och din son. <3

  6. AnnBritt says:

    Minnen från min barndom börjar i 5-årsåldern. Mamma var politiskt aktiv och vi barn hörde vad som sades. Jag fick lära mig om allas lika värde och att tro på människan. Allt var inte glatt o trevligt hemma då. Men jag såg och tänkte själv. Jag visste hur jag ville bli och vem jag ville vara. Jag ser intervjuer med barn från Syrien som är 8-9 år och jobbar för att dra in några kronor till familjens försörjning. Hade deras föräldrar agerat som trollen i denna tråd, skulle väl barnen suttit inne och lekt och inte fått veta något om kriget eller dödandet. Barnen är framtiden. Mina egna barn är tänkande o självständiga individer. Dom lär mig en massa bra saker varje dag. Dom ska inte gå i mina fotspår, dom är sina egna och har sitt liv att leva. Med en trygg grund, även om det stormat (och stormigt har det varit) så har de blivit trygga och kloka. Det är allt bra ledsamt att läsa allt negativt. Att läsa om hat och hur de blandar äpple o päron till en gröt som ingen vill ha. Jag kan inte låta bli att undra om trollen är förmögna nog att älska och ge kärlek till sin omgivning. För iaf verkar det som hat och oförståelse är deras största driv. Tack för ditt fina inlägg och ge en stor kram till din son. Vad som än händer i hans liv är det hos dig han fått tillåtelsen att vara sig själv, tänka själv och tillåtas visa känslor. Kram till er!

  7. karin anfalt says:

    Hej Staffan.

    Har följt vad som hänt. Lider med dig, vad mer kan man säga. Flydde nyligen twitter, hade lite koll på dig där. Jag har tänkt på femåringen i mig när jag läst. Har aldrig varit så klok som då, det tyckte alla! Skrev en dikt om det, heter; kompass! (dikter man gillar eller inte gillar, men jag lägger in den här ändå.) Vi kämpar vidare, på varsitt håll!!

    Bästa hälsningar. Karin

    femåringen,
    i mig

    försöker lyssna

    hon kan inte så många ord

    blunda,
    få och självklara

    kompass.

  8. Thomas.A says:

    Att inte hålla med dig betyder inte att det är hat.
    Om du skriver offentligt på twitter så bjuder du in till debatt och då får du tåla kritik.
    Självklart är personliga påhopp mot dig eller din son är inte ok.
    Men det är stor skillnad på kritik och hat.

    Vill du enbart ha ryggdunkningar så får du skriva i slutna facebookgrupper där du har nära o kära som känner dig.
    Personligen tycker jag som många andra “Du försöker plocka billiga PK poäng” samt lite jobb detta kan ge dig.

    Nu känner jag inte dig eller din son, men det som jag kan läsa ur texten är det jag kommenterar.
    Helt vanlig reaktion att din son gråter då han tror att hans vänner ska skickas ur Sverige.
    Det skulle få 99.9% av andra 5åringar att gråta med så din son är inte så olika andra barn.
    Tyvärr gör detta inte din son till ett övermänskligt humanitärt geni.
    Så din son gråter nog inte av humanitära skäl utan snarare av personliga skäl.

    Att han däremot skulle förstå hela flyktingpolitiken tvivlar jag defenitivt att han gör.
    Att man pratar politik med sitt 5 åriga barn råder det säkert delade meningar om, personligen tycker jag att barn borde få bilda sig sin egen uppfattning när de kan förstå hela begreppet av politik och inte 1%.
    Blir lite som politisk indoktronering om man göder ett barn med 1 sida av historien.
    Men är han nyfiken så ska du som förälder självklar förklara, men som förälder har du även en skyldighet att vara obejektiv oavsätt din egen politiska övertygelse.

    Självklart kommer denna kommentar att mötas med en storm av “Du känner inte SL och hans son så utala dig inte”
    Jo jag kan utala mig för att skriver man en offentlig text så bjuder man in till debatt och får tåla att det finns människor med olika åsikter om detta.
    Tycker man att olika åsikter är förbjudna så ska man nog se sig om att bo i ett annat land än Sverige tex Nord Korea.

    • Arthur E. says:

      Men Thomas, var skulle du säga att gränsen går? Mellan kritik och hat, alltså. Inlägget handlar ju inte om att ha fått kritik, utan just de personliga påhopp som även du inte tycker att är okej.
      Poängen om att man i ett öppet samhälle ska tåla kritik och att kritiken ska få framföras borde ju trots allt utgå från att kritiken är saklig och framförd på ett konstruktivt sätt. Och vilken kritik man uppfattar som sådan beror i stort på ens egen övertygelse. På samma sätt är tanken på att vara objektiv som förälder någonting som de flesta upplever sig vara, men som alltid färgas av ens egna åsikter. Kritik som riktas gentemot subjektivitet härrör från alternativa åsikter, som därmed uppfattar vad som är objektivt på ett annat sätt.

      Man kan till exempel tycka att ditt val att använda begreppet PK tyder på en viss uppfattning om vad som är objektivt. Objektivt och neutralt är dessutom inte samma sak, och en tanke om att uppfostra ett barn på något sätt innefattar moral som eliminerar möjligheten till objektivitet. Det är ganska långt vad mänsklig kontakt trots allt leder till.

      Däremot vill jag rikta kritik mot ditt inlägg som är skrivet som om det vore frågan om objektiva sanningar, samtidigt som din egen politiska övertygelse lyser igenom väldigt tydligt. Men det finns några delar i det som trots allt är mer universella, och som det är tveksamt ifall någon inte håller med om.

      Min egen politiska ståndpunkt kan säkert identifieras som PK. Fine. Men jag håller ju med om att det man skriver offentligt är upp till debatt. Man ska få debattera, och det är ju tydligt att Staffan inte har några problem med.

      Det problematiska, som verkar florera genom en tanke om att “man ska tåla kritik”, är var gränsen går. Vad är en konstruktiv debatt, till exempel? Hur används olika påståenden för att bygga upp argument? Vilken logik används i de olika argumenten?

      Är det till exempel saklig kritik att anse att Staffan, för att han sagt sak X åt sin son, också borde säga sak Y? Att kritisera att Staffan sagt X för att han inte sagt Y, är inte logiskt hållbar kritik. Det är däremot ett politiskt yttrande att man ser det som att Y alltid måste nämnas om X nämns, utgående från en tanke om att Y på något sätt motbevisar X (eller att man tror “fel” ifall man bara beaktar X men inte beaktar Y). Denna kritik är kritik mot ett yttrande – d.v.s. “du ska inte säga X (om inte du också säger Y)”, vilket ju indirekt är en uppmaning om att inte yttra sig. Vilket går emot principen om yttrandefrihet. Det är ju inte ett personligt påhopp, men däremot ett sätt att genom kritik försöka tysta. Så vi kan inte begränsa oss till enbart personliga påhopp för att kunna ha en konstruktiv debatt.

      Det är ju klart att man får kritisera värderingar man inte håller med om, men samtidigt blir det ju lite konstigt. Främst i och med att det som kritiseras är handlingen att lära ut värderingar som man inte håller med om. Kritik mot en politisk åsikt är inte det samma som att kritisera att en politisk åsikt lärs ut. Att kritisera någon för att den uppfostrar sitt barn med “PK”-värderingar är en kritik mot individens fria rätt att uppfostra sitt barn med de värderingar individen har, och i förlängningen en kritik mot att få ha sådana värderingar. Det är inte en kritik mot själva värderingarna. Då de värderingar Staffan framför är de om snällhet, hjälpsamhet och empati, är det vad kritiken borde rikta sig mot för att kritisera åsikterna. Det gör den inte, eftersom det inte riktigt är värderingar man kritiserar utan att försätta sig själv i ganska dåligt ljus.

      Det man däremot kritiserar är själva handlingen, och vilka detaljer Staffan lyft fram. Men som vi redan konstaterade är kritiken mot vad Staffan valt att lyfta fram väldigt långt framförd på ett sätt där det insinueras att Staffan inte borde ha lyft fram det han gjort, utan bara de mer skrämmande detaljerna. Som han upplever att inte passar ett barn.

      Och då blir den resterande delen av kritiken bara den om barnuppfostran. Och då kan man tycka att det är fel att presentera potentiellt skrämmande saker för ett barn. Och som helhet fungerar den här analysen av kritiken som ett bra exempel på varför kritik gentemot det som kallas “PK” lätt blir ett ställningstagande gentemot moraliska dygder snarare än någonting annat.

      • Thomas.A says:

        Ja du Arthur.
        Gränsen är nog rätt enkel att förstå för de flesta normalbegåvade personer.
        Är man inte en lättkränkt människa så uppstår hat vid hot och svordommar eller så enkelt som ordet HAT tex “Jag hatar din åsikt”.
        Personliga påhopp är ett väldigt brett begrepp och även där finns nyanser, alla har en åsikt om detta och min tolkning är att man är inte personligt påhoppad om man blir kallad dålig förälder.
        Det är en annan människas åsikt, den kan bemötas med sin egen åsikt.
        Klarar man inte av att debattera så ska man inte skriva offentliga texter som väcker debatt.
        Gör man det och får kritik för sitt tänkande så är det förtroende självmord att hävda hat vid minsta kritik eller motgång.

        Normalt intelligenta personer kan debattera utan hot och svordommar.
        Tweetsen jag ser på denna sida så kan jag knappt se hat eller hot i dessa.
        Att ha en åsikt om att SL är olämplig som förälder är INTE HAT.
        Det är en åsikt.

        Du som verkar veta allt och kan allt, kan du då förklara min politiska sida för mig?
        Varför jag frågar är just för att jag är nyfiken då du kan analysera min politiska ståndpunkt från ordet PK.

        Klart du kan rikta kritik mot mitt inlägg, jag har två val, att bli kränkt o raljera eller att svara på ett normalt sätt.
        Att SL har problem med debatt är ganska självklart när alla svar på kritik jag kan läsa verkar vara “Du känner inte mig o min son”, öhhh nej vi gör inte det men vi kritiserar det du skriver.

        Ett annat problem är ju att SL tar billiga poäng på sin son, om du inte förstår så låt mig förklara.
        SL´s son har inte skrivit inläggen det har SL gjort själv, självklart har han säkert speglat sonens känslor så gott han kan MEN det är INTE sonen som väckt “trollen” det är SL själv.
        Alltså billiga poäng.

        Det jag tror upprör många är att SL försöker utnyttja sin son som slagträ för sina egna politiska åsikter.Ett barn på 5 år som enligt SL inte kan läsa själv, måste ha fått sina politiska åsikter från en källa.
        Om källan är ensidig som tex “Jimmies parti vill slänga ut alla invandrare” så är det ju indoktronering, för alla som kan läsa vet att så är inte fallet.

        Det som skrämmer mig lite med SL´s åsikter är det man ser från gaza, föräldrar klär barn i självmordsvästar och andra politiska budskap.
        Självklart ska barn ses som individer och få ha en åsikt men, den ska just tas som ett barns åsikt och inte användas som politiskt slagträ.
        I Sverige har vi en lag som säger att alla under 18 inte ska få rösta, den finns där av en anledning.

        Problemet är att du ser PK som en moraliskt dygd. Man kan inte driva ett land enbart på moraliska dygder.
        Ibland måste man lämna sin bubbla och se hur världen ser ut och agera därefter.

        • Arthur E. says:

          Hoppsan, Thomas. Det här med att kunna ta kritik var tydligen inte så lätt?

          Ovanstående personliga påhopp obeaktat (på samma sätt som jag inte destovidare kommer att beakta dina personliga påhopp på min kommentar – eller som barn säger: “du började”), verkar det finnas några punkter av dem du framför som behöver kommenteras.

          Du verkar väldigt långtgående utgå från vad “vanliga personer” förstår med ganska tvetydiga begrepp. Problemet är ju just det att dessa normalfungerande människor förstår väldigt olika saker med det någon säger, allt utgående från egna erfarenheter till det sammanhang man befinner sig i. Så helt oproblematiskt är det inte att utgå från.

          Om din egen analys av tweetsen är att du inte kan se någonting du inte heller är beredd att analysera mer finkänsligt, står det alltså mellan din analys och någon annans. Om din analys är baserad på det du tycker är naturligt, väger den då verkligen lika tungt som en analys som gör ett djupdyk ner i den logiska strukturen bakom varje påstående? Sunt förnuft är inte nödvändigtvis särdeles logiskt, och logik kräver generellt mer djupgående analys än att känslomässigt bedöma vad som verkar rimligt.

          Du utgår från att Staffan har kommit med en åsikt. Men han har ju i första hand, genom sina tre tweets, beskrivit en händelse. Det är ju inte en åsikt, eller hur? Att han har förmedlat en egen åsikt till sitt barn är inte ekvivalent med att uttrycka en åsikt i sig, utan enbart att indirekt göra det.

          Det som återstår är egentligen dina två sista stycken. Ditt nästsista stycke handlar om att Staffans politiska åsikt är ohållbar, med tanke på ett par anekdotiska exempel. Menar du att lära sitt barn att invandring är okej leder i sin extremare form till att föräldrar klär barn i självmordsvästar? Det låter osannolikt, så jag prövar en annan tolkning: Det Staffan sagt till sitt barn är provocerande för att det är uttryck för en politisk åsikt att det är okej att ta hit människor som beter sig på ett förkastligt sätt. Det kanske förklarar exemplet med självmordsvästar, även om det saknas några mellansteg i resonemanget som inte är uppenbara för mig. SL:s åsikt i fallet verkar vara att lära sitt barn om snällhet, hjälpsamhet och empati. Motargumentet verkar vara att det finns farligheter i samhället som man också måste känna till, och därför går det inte att vara enbart snäll, hjälpsam och empatisk.

          Och genom det här verkar du dra slutsatsen att jag ser “PK” som en moralisk dygd. Vad du menar med moralisk dygd är oklart, eftersom min poäng var att snällhet, hjälpsamhet och empati är moraliska dygder enligt både modernare och klassiskt dygdetiskt tänkande. Dock är min användning av dygd ändå inte ekvivalent med dygdetik, eftersom dygdetiken innehar vissa brister. Brister som kräver en separat moralfilosofisk dialog och därmed inte behöver gås in på här.

          Din poäng verkar väldigt långt alltså vara att det Staffan försöker göra är att använda sitt barn som ett politiskt argument, och att vad han säger åt sitt barn inte ska inverka på hur landet väljer att göra i politiska frågor. Det här håller ju Staffan med om, i ett av sina svarande tweets. Så frågan är om du försöker kritisera en handling som inte utförs mer än i din egen läsning.

          Det som däremot verkar vara provocerande är det rena faktumet att någon täcks offentliggöra att de har en politisk åsikt som är “PK”. I själva verket så provocerande att alla olika delar av offentliggörandet får kontringar på olika sätt.

          Det verkar som om ditt resonemang blandar mellan att försöka kritisera den politiska åsikten Staffan har, samtidigt som kritiken samtidigt riktas emot det faktumet att Staffan talat om för sitt barn om någonting som är politiskt vinklat och att han dessutom publicerat att han talat om för sitt barn om det.

          Vilken politisk ståndpunkt du själv har genom din användning av begreppet “PK” har du själv i ditt svar erkänt för mig. Att du har en politisk ståndpunkt är inte någonting du behöver känna dig otrygg över att andra kan märka trots att du inte uttryckligen säger det. Det är trots allt din rättighet att tycka som du gör. Men tro inte att det är så värst subtilt, bara.

          Som sammanfattning kan alltså konstateras att det i själva verket ser ut att vara Staffans politiska åsikt som är orsaken till all kritik, inte hans egentliga handlingar. På samma sätt som Staffan använder sitt barn som exempel använder du självmordsvästar som ett exempel på ett identiskt vis. Så klart det är hemskt att någon överhuvudtaget använder självmordsvästar, och särskilt att barn indoktrineras till det av sina föräldrar. Men parallellen slutar liksom där. Det är inte med snällhet, hjälpsamhet och empati som folk använder självmordsvästar. Så att insinuera att dessa värderingar skulle leda till hemskheter är ett logiskt felsteg.

          Det jag däremot vill lämna som en öppen frågeställning till dig är vad alternativet till “moraliska dygder” är, och om det verkligen leder till bättre resultat. Är det så att man bara ska ta fasta på de hemskheter en grupp individer gör, för att fördömma en ännu större grupp och potentiellt orsaka den större gruppen mer skada? Är den potentiella skadan värd undvikandet av den potentiella skada det skulle orsaka att låta flyktingar komma till landet? Eller tvärtom – är det värt att undvika den potentiella skada som skulle kunna drabbas landet om man istället orsakar en annan potentiell skada åt den grupp som nekas inträde? Den “moraliska dygd” som infinner sig om svaret är ja är att det egna området och den egna befolkningen är mer värd än ett annat område och en annan befolkning. Du undviker inte moralen på något sätt genom att inte prata om den. Även om ditt resonemang verkar utgå från att handlingar bara är på ett sätt om de använder specifika ord. Tyvärr fungerar språk på ett litet knepigare sätt än så.

          Ifall du svarar, ber jag dig undvika personliga påhopp á la de du använde dig av i ovanstående svar. Inte för att de skulle vara kränkande, utan endast och enbart på grund av att 1) du själv uttalat dig negativt om personliga påhopp, och att 2) det hör till god debattkultur att fokusera på själva argumenten och inte personen. På samma sätt som det som kritiseras hos Staffan, om det inte är personen, är det att Staffan beskrivit glädje över att hans son delar hans värderingar. Om värderingarna är det problematiska spelar det ingen roll att det är Staffan eller hans son. Men det verkar det de facto göra. Och då handlar det om person.

          • Thomas.A says:

            Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på ditt inlägg.

            jag kommer bara fram till 2 slutsattser.

            1. Du är inte alls läskunnig och fyller sidan med massa ord.

            2. Du är läskunnig men förstår inte vad du läser.

            Vart i mitt svar till dig såg du att jag inte klarade av att ta kritik?

            • Arthur E. says:

              Det är synd att du måste gå till personangrepp. Och att du bara fokuserar på väldigt små detaljer i motargument. Låter dessa två meningar stå som svar på din fråga.

              • Micke says:

                SNAP! 🙂

              • Thomas.A says:

                Det var inga person angrepp.
                Det är påståenden då du inte kan svara på enkla raka frågor.

                Varför du fick detta svar var enbart på att du inte svarade på första frågan.
                1. Hur kan du läsa min partitillhörighet från ordet PK?
                Inget svar.

                2. Du skrev att jag inte klarade av kritik.
                Ingenstans i mitt svar ser jag att jag skulle bli arg och inte kunna ta kritik.

                Därav dessa 2 påståenden.
                Så nej Micke det är inget Snap.

                Men jag går inte in i debatter med folk som inte klarar av att svara på raka frågor utan försöker istället köra en “wall of text”.

  9. jill says:

    Innan Sverige gick med i EU var jag barnflicka åt en 7-åring som älskade politik, hon kunde i princip allt som finns att veta om Maastrichtavtalet, betydligt mer än vad jag visste. Så de som säger att barn inte kan förstå politik, eller anser att de borde syssla med sådant som barn är intresserade av – enligt dem – har inte en susning om vad barn kan. Klart inte Alla barn är intresserade, men de som ÄR det och ställer frågor bör få svar. Härligt med en sån spontan reaktion från din son. han kommer säkert växa upp till en människa som vet vad han vill och kan argumentera för sin sak. Underbart att det finns såna som du som faktiskt svarar på frågor

  10. Roonak says:

    Hej Stefan!
    Du är och ditt barn är förebild. jag är glad att ni finns . ni är underbar.
    det är så lidande att lämna sitt hem och fly till ett okänd land och börja från noll. Ingen vill fly för ingenting. att ett 5 åring förstår att människor måste hjälpa varandra och inte vara självisk men inte vuxna själviska flyktingrädda är konstig. Tack för att snälla människor som er, finns.
    Hälsningar, Roonak

  11. MalinW says:

    Fantastiskt fin femåring och helt sunt föräldraskap! Din pojke påminner om min sjuårige systerson, som är lika intresserad av allt från vetenskap till hur samhället fungerar. Vi får förklara med enkla begrepp och censurera de mer skrämmande delarna av verkligheten; det viktigaste är att man lär ut medmänsklighet och jämlikhet. Det borde vara självklarheter för inte bara föräldrar utan för alla vuxna.

    För de som upprört ropar om “partipolitisk indoktrinering”: alla barn lär sig värdegrunder från sin omgivning och förr eller senare om olika partier och vad de står för samt hur frågorna och ställningstaganden förändras. Att ett barn har stark empati med människor på flykt kan väl inte vara förvånande? Är väl inget konstigt alls om barn får veta att det inte är självklart att alla på flykt får stanna i landet och att olika partier vill hantera det på olika sätt? Ta ett steg tillbaka och fråga er själva hur ni påverkar barn i er egen omgivning istället.

  12. Julia Grunnan says:

    Tänk att en femåring har sådan insikt och visar känslor för sådana viktiga saker, för att han har föräldrar som låter honom få utlopp för det. klapp på axeln till er, och till er pojke. jag önskar att fler familjer var som er.

    Att kritikerna lyfter fram detta som något negativt, att barnet “indoktrineras med tankar om demokrati och människors lika värde”… Indoktrinera alla barn, och vuxna för den delen, säger jag!

  13. Nina says:

    Wow! Just så där borde alla föräldrar göra! Förklara allt barnet frågar om, alltså. Och strunta i trollen, förutom de som existerar i sagovärlden.

  14. Katarina says:

    Hurra för dig och din fantastiska femåring! Det är inte alla som tar sig tid och förklarar allt för sina barn som tycker att vissa ämnen bara är ämnad för vuxnaöron. Så klart att han frågar, undra och engagerar sig. Sånt får de med sig när föräldrarna visar samma intresse. Ju äldre de blir så blir oftast frågorna större och fler, tycker du/ni verkar göra ett bra jobb för att dela med er av vad som händer och vad han vill veta. Så jag säger grattis till eran fantastiska femåring som vill veta mera om livet i det stora (fast i ord för barn).
    Kram till er alla från en mamma till en 4åring, en 5åring och en 14 åring med många frågor om livetsgåtor 🙂

  15. Malin says:

    Självklart ska man prata med sina barn om sånt som är viktigt här i livet! Alla vettiga samtal hjälper dem att bli tänkande och empatiska individer. Tyvärr är det väl barnen till dessa “Twittertroll” som är den kommande generationen SD-are 🙁 Försök prata lite med dem också om du hittar några!

  16. I.Sara says:

    Jag brukar oftast försöka vara sansd och se på saker och ting från olika vinklar. Helt fel att attackera dig I och med att du uppmuntrar din son att fortsätta vara en medmänniska. Samtidigt förstår jag ilskan och frustrationen hos de som upprörs. Själv skulle jag försökt istället fokusera på det positiva. Sverige har tagit in många flyktingar och lägger mkt pengar och resurser på att de ska ha det så bra som möjligt här. Det är något för din son att vara stolt och glad över 🙂

  17. Det finns de som tror att barn inte borde få lära sig att det finns ord för vad de upplever och känner, att de inte ska kunna prata om saker, särskilt då saker som bekymrar dem. Jag har sett detta i verkligheten. Åttaåringar som blir mobbade i skolan och vars föräldrar inte tillåter dem att prata om det. De får gå till sitt rum tills de slutar vara ledsna, och inte leva om.

    (Det finns lyckligtvis andra föräldrar i den här bilden, med delad vårdnad och mer hälsosamma metoder. Men varannan vecka ska man vara glad eller inte vara alls.)

    Tanken, såvitt de första föräldrarna tänker, är att barn ska vara barn; finnas i någon slags kokong skild från verkligheten där de kan vara ett idealt barn från en saga som inte vet någonting om världens mörker, tills de plötsligt blir gamla nog för att ha förmågan att hantera den kunskapen. Vilken ålder exakt som är den rätta för vilken kunskap är förstås unikt för varje barn.

    Det som förenar dina kritiker här, Staffan, är väl att de tror sig veta att fem år inte kan vara tillräckligt för någon att få veta det din son fått veta.

    Men vad spelar det för roll? Vi talar om människor som tror att barn uppnår förmågan att hantera ämnen av en viss svårighetsgrad spontant genom att uppnå en viss ålder, utan att behöva lära sig metoderna för hur de hanterar saker däremellan. Vi talar om människor som inte förstår någonting om hur vi lär oss ny information, eller hur vi utvecklar våra psykologiska redskap genom användande, eller hur barn växer.

    Jag ville tacka dig för att du visat på den skriande okunskap som råder bland de som tror att vi kan gå framåt som samhälle genom att stänga gränser.

  18. Marcus says:

    Ge din son en high five. Han vet vad det handlar om, livets mening är kärlek och omtanke. Det är ingen som äger denna planet. Vi föds, lever här en kort stund, vi dör och lämnar denna plats. det vi lämnar kvar är vår historia. Hur vill du att framtiden ska minnas dig? Den omtanke en femåring haft, hoppas jag många kommer minnas.

  19. Ari Blomander says:

    Jösses … jag är djupt chockad hur folk beter sig.

    Jag är inte politiskt engagerad men så ointelligenta reaktioner på din otroligt fina naturligt intresserade son för liv.

    Stå på dig !!!

  20. Jennie says:

    Min dotter är bara 3 månader gammal men när hon blir fem så hoppas jag att hon är som din son, frågar frågor om allt.

    Blir oerhört ledsen och uppgiven på människorna som inte vet, tror att femåringar frågar frågor och vill veta saker. Hur tror de att utvecklingen hos ett barn går framåt? Genom att sitta still och leka tyst?!? Eller genom att fråga om saker som de upplever!?!?!

    Någonstans måste ju de här nättrollen ha lärt sig att trolla!?! Men de kanske är födda med trollandets gåva och aldrig kommer att utvecklas mer.

    Hurra för din son och dig! Jag hoppas att jag kommer få liknande frågor från min dotter och att jag kan förklara det lika bra som du har gjort.

  21. Hanna Tolander says:

    Självklart gör du rätt, fast det vet du ju redan. Varifrån får folk idén att barn inte kan förstå saker? Mina föräldrar pratade *med* mig redan från början och det är jag oerhört tacksam för; har gjort likadant med mina barn (med strålande resultat). En gång i min ungdom var det en sexåring (alltså inte min) som frågade mig varför det satt fula affischer överallt. Det var valår. Jag förklarade, och barnet bara stirrade på mig. “Men pappa säger inget om att man får välja, han säger att det är sossejävlarna som styr och bestämmer allting i Sverige”. Vidare diskussion avslöjade att barnet trodde att “sossejävlarna” var ungefär som en ond sagokung. Senare fick jag skäll av barnets föräldrar för att jag förklarat vad en demokrati var och därmed saboterat den barnsliga oskulden. Barn skulle inget veta om politik. Nonsens. Barn relaterar, och den här 6-åringen hade – som vilken unge som helst – bildat sig en uppfattning baserad på det lilla hen hade hört. Personligen tror jag inte att barnet mådde det minsta bättre av att tro att det var ondskans förkämpar som hade stulit makten över landet.

  22. Håkan says:

    Jag tycker det låter som att du har en väldigt intelligent son. Att i den åldern kunna föra resonemang av den typen, ja, att förstå begreppet partipolitik så väl som han tydligen gör, tyder på att han är något extra. Ta hand om honom och se till att han alltid stimuleras och utmanas mentalt. Det kan bli något stort av honom!

  23. Viggo V says:

    5 år och smartare än alla sverigedemokrater

    • staffan says:

      Läste precis din fina kommentar för min son.
      Han (ordagrant): Det är verkligen sant. Alla är ju det.

  24. Andreas Boozon says:

    Jag blir avundsjuk på hur bra och sakligt du förklarar politik för din femåring, men tacksam över att jag kan sno några idéer till mitt barn som fyller fem i november. 🙂

    Fantastiskt fint! Du och din son är värda all respekt!

    Rasistdrevet är obehagligt på (och i många fall över) gränsen till vidrigt.

  25. Malin says:

    Du och din son verkar så kloka! Reaktionerna däremot verkar inte riktigt…

  26. Anna says:

    Femåringar är vetgiriga varelser, det vet alla som har umgåtts med en. Att på ett sakligt och åldersanpassat vis ge svar på de frågor barnet har om livet, universum och allting ingår i uppdraget som förälder. Att som förälder kunna ge sina barn gåvan att få grundkunskaper som hjälper barnet att bilda sin egen uppfattning om världen är för mig självklart. Jag arbetar i skolans värld och ser väldigt tydligt vilka ungar som fått den gåvan och vilka som fått föräldrarnas åsikter presenterade som den enda sanningen, vare sig det gäller politik eller religion.
    Kärlek till dig, Staffan och din son! Bra jobbat! Det här landet behöver fler föräldrar som du!

  27. mikael frängqvist says:

    Du är en mycket bra farDu har den gulligaste sonenDu har talets gåvaDu har öppnat dig för ossDu är beundransvärdDu och din son har ett storsint omdöme och hjärtan av guldTack för dina nedtecknade tankar!

  28. Kajsa WK says:

    Mina barn (4 och 8) har varit med mig på flera olika demonstrationer mot rasism, för humant flyktingmottagande, på Pride och på flera andra tillställningar som handlar om att visa medmänsklighet och generositet. Självklart pratar vi om varför deras pappa och jag tycker att sådant är viktigt, så ja: vi pratar politik med våra barn. Det är jag stolt över och inga nötter från den bruna kanten kan ändra på det! Stor kram till dig och din fantastiska son!

  29. G S says:

    Jisses vilken käftsmäll det blir när din son inser att din beskrivning av verkligheten inte stämmer. Då kommer hans tillvaro gunga rejält.

    • Julia Grunnan says:

      … Va?

      • JJ says:

        Vad skönt det måste vara att tro att det finns en universell sanning och att just du sitter inne på den. Njut så länge illusionen varar, G S.

    • Jenny says:

      Det vore väl betydligt värre om det visade sig att 5-åringars världsbild stämde… att målet med hela livet var att få gå i skolan, världens farligaste djur bodde granne med mormor och din pappa var världens starkaste man.

      Jag tror vi ska vara glada att världen inte ser ut som den gjorde när vi såg på den ur en 5-årings perspektiv. Det intressanta är vilka dörrar ut i världen som öppnats för oss sedan dess och i vilken ordning. Fick vi hjälp att själva tolka vad vi såg och hörde, eller var det någon som gav oss färdiga svar?

  30. Petra Klingberg says:

    Saknar ord, så jag kan inte utveckla här och nu. Tack Staffan för att du behåller fattningen och delar med dig av dina perspektiv. Fortsätt med det är du snäll!

  31. Elin Sejderuna says:

    Det är vidrigt att läsa de hatiska och sarkastiska kommentarerna om dig och din fine son.
    Jag mår illa av hur folk beter sig.

    En bra och sund förälder lär sitt barn att alla är lika värda, att det är viktigt att bry sig om sina medmänniskor, naturen och djuren.

    Klart att man måste tala med barn om samhället, för även små barn hör och lär sig av det de fångar upp när de är ute med familjen och handlar eller är på någon annan aktivitet, hur mycket föräldrarna än kanske gör för att inte utsätta sina barn för hemska nyheter.

    Barn lyssnar och ser mer än man tror.
    Jag vet hur det var när jag var liten.

    Jag hörde folk prata om politik och om saker som hände i världen, och det var mycket jag ville veta, så jag frågade och fick svar.

    Jag fick diskutera och prata av mig, och bilda min egen uppfattning om saker.
    Ibland höll jag inte med det mina föräldrar sade.

    Det som äcklar mig vansinnigt mycket är föräldrar som trycker ner åsikter i halsen på sina barn.

    Som en kvinna som bor i mitt område, som är högljutt stolt över att hon är SD-are, satt nere på stan på en Burger King-uteservering med sin dotter (vet inte riktigt hur gammal flickan var, men hon var i alla fall inte äldre än 7 år).
    En säkerhetsvakt (som inte var blond och blåögd) var tvungen att be en berusad (blond och blåögd) man gå ifrån området, eftersom mannen befann sig på allmän plats.
    Mannen blev aggressiv, var högljudd, och käftade emot, förolämpade vakten och var hotfull, svor och höll på en bra stund.

    När säkerhetsvakten hållit på en lång stund, kallade han på en vakt till, och äntligen gick den påverkade mannen iväg.

    Kvinnan med dottern på uteserveringen hade tittat på och kvinnan utbrast: ”Vilken JÄVLA idiot till ordningsvakt, som bad om förstärkning! Han borde låtit killen (fyllot) vara!”
    Dottern satt tyst och åt inte på sin burgare mer.

    Den kvinnan har många barn, och dessvärre verkar alla ha fått hennes åsikter nertryckta i halsen.
    Jag vet, för jag har pratat med två av hennes äldsta.

    Så de som ropar om politisk indoktrinering av barn medelst vinklade förklaringar, bör nog först se till sitt eget tillvägagångssätt att uppfostra och förklara, innan de kräks upp floskler som de inte själva kan stå för.

    • Mathias Kristoffersson says:

      Jag önskar du kunde vara lika politisk korrekt och förklara för min femåriga son varför hans renar ska föda sveriges rovdjur. jag klarar det fan inte och jag har hållit på med renskötsel i över 20 år. du visar bilder på nåtts om hänt i Europa medans jag viar min son det som händer varje dag inom min sameby, det har gått så långt att jag vill inte att mina barn ska följa med mig till fjälls längre,, vet du hur det känns att komma hem och antingen vila skjuta sig eller man skäller ut familjen? Nej jag tror inte du vet det och jag tror ALDRIG I HELVETE att du får uppleva det, åtminstone hoppas jag du aldrig får uppleva det. att att vara pk korrekt är det nya inne,,, du är ett jävla stort skämt.. Mathas krisoffersson styrelseledamot i Voernese sameby,, plus en massa andra titlar

      • Emil Wikström says:

        Om jag ska gissa vad du menar så verkar det som du är arg på att politisk korrekthet hindrar vargen i Sverige från att utrotas. Det är vad jag vet natur- och ekologistudier som visat på att det är bättre att det finns vargar kvar; politisk korrekthet handlar mer om att respektera andra människor.

        Jag är förstås ledsen att dina renar får lida, men försök att inte baka ihop någon fantasivarelse som ligger bakom allt ont av en mängd skilda människor med skilda intressen. Även om dessa intressen kanske alla är oförenliga med dina är det knappast något recept för att påverka saker.

      • Elin Sejderuna says:

        Jag vet inte så mycket om att bo i en sameby, och jag vet ännu mindre om renskötsel, men jag antar att du med din text drar paraleller mellan invandring / asylsökande och deras påstådda påverkan på samhället, och använder din situation i din by som exempel, där rovdjuren förstör renbeståndet och river hundar och annan boskap.

        Personligen tycker jag att det är vi, ALLA människor, som inkräktar på vargens (och alla andra djurs) område, och att det är vi människor som driver undan djuren och förstör naturen och därmed minskar vargens revir och dess möjligheter till att jaga vilt.

        Vi människor skövlar regnskog för att få billigt kött i våra hamburgare, vi håller på att utrota ourangoutangerna när vi hugger ner gamla viktiga träd och annan vegetation på Borneo i vår jakt efter palmolja, vi tjuvjagar lejon, tigrar och elefanter för vårt eget höga nöjes skull, och vi misshandlar och mördar tusentals skallerormar i Texas varje år vid en fullständigt vidrig folkfest vid namn ”Rattlesnake Roundup” där ormarna munnar sys igen, och djuren får utstå hemsk tortyr innan de dör.
        Vi fascineras av tjurfäktning och rävjakt, klubbar sälar för att bära deras pälsar och vi flår djur levande för att vi vill ha fina accessoarer till vårt mode.

        Vi överfiskar haven och stympar hajar för att få tag på deras fenor, och vi utarmar den biologiska mångfalden i rasande tempo.

        Vi bygger ut samhällen och utrotar hela lokala ekosystem, vi förorenar vatten, luft och mark med våra industrier, vår skräpiga livsstil och vår lathet som får oss att ensamma ta bilen till jobbet istället för att åka kommunalt.

        Jag skäms över att jag dessvärre också har del i denna utarmning av naturen, men jag är medveten om den, och jag försöker, så mycket det går, att hålla min negativa påverkan så liten som möjligt, med de medel jag har att tillgå.

        Nu klandrar jag inte dig eller din sameby för att ni försöker överleva, det försöker jag också göra, men om rätt skall vara rätt, så är det faktiskt vi, ALLA människor på jorden, som inkräktar på djurens territorium.

        Vargen som du talar om, tillhör inte människosläktet, så den förstår inte vad som är rätt eller fel när det gäller var den får vara eller inte.

        Men nu är situationen sådan att det faktiskt kommer människor hit som desperat behöver hjälp, och det enda rätta är att hjälpa dem.

        Hade jag haft barn så hade jag förklarat det för dem och jag hade inte haft några problem med det.

  32. Eli says:

    Tycker mest synd om dom som anser att barn inte är levande, tänkande individer.. Att barn sedan har förmågan att känna empati är ju fantastiskt! Då finns det ju faktiskt hopp om framtiden!

  33. Milla says:

    Din son är så klart fantastisk! Har en dotter som är 5, hon är också fantastisk, ett riktigt känslopaket, som skulle bli precis lika knäckt. Om hon fick veta. Lycka till med ditt fortsatta arbete. Allt gott!

  34. Kalle says:

    Du tycker alltså på fullt allvar fortfarande att det är ok att diskutera partipolitik med en femåring? Spelar ingen roll om du pratar barnspråk, du har redan nu lagt grunden för hur din femåring kommer att uppfatta partier under sina kommande levnadsår – utan att han har haft den minsta chans att sätta sig in i varför olika partier gör olika avväganden/prioriteringar – det som resulterar i praktiskt politik. Eller du inbillar dig att ditt barn inte kommer att ha förutfattade meningar om t ex “Stefans parti” framöver?

    Är det så här det blir när snuttifiering av politiken gått för långt, den uppfattas som lämplig att delge även dem som inte har någon logiskt chans att förstå sammanhanget?

    • Lisa says:

      Du känner alltså dem personligen och var där när han pratade med sin son – du måste ju tydligen ha varit det eftersom du kan förutspå utvecklingen av hans politiska åskådning “under sina kommande levnadsår”.

    • Tror du att människor kommer som blanka ark till politik annars? Bilden av samhället formas gradvis, ofta från föräldrarna. Naturligvis blir förståelsen mer och mer komplex. Om det gör dig mindre oroad kan jag berätta att mina liberala föräldrar pratade politik med mig när jag var fem, vilket inte hindrade mig från att bli socialist.

    • Peter Ydén says:

      Att diskutera partipolitik med Sverigedemokrater är som att diskutera partipolitik med en femåring. Kanske snäppet värre.

    • Peter Ydén says:

      Att diskutera partipolitik med Sverigedemokrater är som att diskutera partipolitik med en femåring. Femåringar får inte rösta, borde vara likadant för Sverigedemokrater.

  35. Pingback: När godhetsposörerna använder sina egna barn i kampen mot ”fel” politik – Hexanmexan "shake my hand?"

  36. Emschen says:

    Jag orkar inte läsa alla hemska, korkade, idiotiska och elaka kommentarer, jag vill inte läsa dom.

    Ni har en fin son, ni gör ett bra jobb med honom. Fokusera på det och skit i de trångsynta och fördomsfulla.

    Kram på dig

  37. Fin kille som får lära sig viktiga saker på bra och omtänksamt sätt. Försök att inte låta trollen påverka dig fast det är svårt!

    Ge dem inte den makten ö h t; människor utan medkänsla saknar fler förmågor i hjärnans frontallob som t ex också skulle ha gett dem njutning annars enligt samtida hjärnforskning. Egentligen är det synd om dem om det kan vara till någon tröst! Just frontalloben anses vara det som skiljer oss människor från djuren så att tänka på dem som djur blir därigenom korrekt; djur det är synd om.

    Skrev om det här http://lyckans-smed.blogspot.se/2013/04/medkansla-ger-mer-njutning-bade-sex-och.html

    Försök finna styrka i din mänsklighet som du generöst delar med dig av till bästa generation!
    /*

  38. Henrik says:

    Underbar kille du har. Det visar ju också hur många vuxna som inte fattar det här med flykt och medkänsla med andra. De borde lyssna mer på kloka barn!

  39. Henrik.K says:

    Känner bara stark beundran för dig och din son. Han verkar vara en klok och fin person och kan bara önska att jag får en lika fin relation med min dotter när hon blir äldre.

    Tack för att de delade med dig!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Heads up! You are attempting to upload an invalid image. If saved, this image will not display with your comment.