Rebecca Uvells bedrägliga biståndskritik

Tanzania är ett av världens snabbast växande länder. Det ligger i världstoppen i såväl ekonomisk tillväxt, förbättringar i hälsa, så som minskad barnadödlighet och ökad medellivslängd liksom ökad inskrivning i skolan. I 20 år har landet nu kunnat visa imponerande resultat.

Detta är tydligen något som debattören Rebecca Uvell helt har missat när nyligen ville granska det svenska biståndet till landet. I hennes värld har hjälpen till landet givit noll i resultat. Från detta drar hon slutsatsen att det är dags att dra i handbromsen och – får man förmoda – avskaffa det svenska biståndet.

Genom en extrem fultolkning av en ny rapport från Exportgruppen för Biståndsanalys (EBA) framställer hon biståndet till landet som helt resultatlöst. Läs gärna hela rapporten, den är mycket lärorik.

Rapporten delar in sin granskning i tre perioder:

  • De första 20 åren 1962-1982
  • Åttiotalets ekonomiska kollaps 1982-1995
  • De senaste 20 åren 1996-idag

EBA-rapporten konstaterar att utvecklingen de första 20 åren var väldigt blandad men på det hela taget ganska misslyckad, framförallt ekonomiskt sett eftersom tillbakagången runt 1980 tillintetgjorde många av de (redan ganska små) framsteg som gjorts innan.

Därefter konstaterar man att nästa period var ännu sämre, med tillbakagång på många områden till följd av ekonomisk kollaps, ryckig och ineffektiv hjälp från omvärlden och en svag inhemsk politik.I mitten av 1990-talet var Tanzania inte mindre fattigt än vid självständigheten.

Men här tystnar Uvell, troligen eftersom EBA-rapporten inte säger det hon vill om biståndet och landets utveckling de senaste 20 åren. Slutsatsen de senaste 20 åren är den motsatta mot innan och det är övergången till ett generellt budgetstöd i samband med snabba förbättringar i landet som är huvudorsaken.

Tanzania är inte samma land som 1996. Att Uvell blundar för detta, eller tar utvecklingstakten fram till 1996 som intäkt för att dagens politik inte fungerar är sjukt ohederligt.

1. Tanzania är ett av världens snabbast växande länder
Tillväxten i Tanzania var den 8:e snabbaste i hela världen i år. Och den har legat över 6 procent under hela 2000-talet. Trots en snabbt växande befolkning har BNP per capita nästan fördubblats de senaste 20 åren, för Sverige tog samma klättring över 80 år att göra.

skarmavbild-2016-10-25-kl-01-55-19

skarmavbild-2016-10-25-kl-02-47-27

Inflationen som under den period som Uvell referera till låg över 30 procent sjönk samtidigt som tillväxten kom igång i mitten på 90-talet och har sedan dess legat lågt.

2. Barnadödligheten sjunker rekordsnabbt
Barnadödligheten har minskat med nästan 70 procent sedan 1996. Av världens låginkomstländer är det bara Liberia och Rwanda som gjort större framsteg. Det är dessutom mer än dubbelt så snabbt som Sverige gjorde samma minskning vilket tog nästan 50 år.

Faktum är att om Uvell hade haft rätt i att resultaten i Tanzania hade varit noll, och tex barnadödligheten varit på samma nivå då hon slutar mäta – ja då hade 200.000 fler barn dött i år. 200.000 räddade barn är inte noll i resultat.

skarmavbild-2016-10-25-kl-02-46-36

3. Medellivslängden ökar rekordsnabbt
Medellivslängden i landet har ökat med nio år sedan mitten av 1990-talet. Det är en snabbare ökning än de allra flesta länder gjort. Idag tillhör Tanzania de länder i Afrika söder om Sahara med längst livslängd.
skarmavbild-2016-10-25-kl-02-47-53

4. Under denna period har biståndet ökat
Av allt bistånd Tanzania har fått sedan 1960 har två tredjedelar kommit under de senaste 20 åren. Det stödjer inte Uvells tes om att biståndet varit resultatlöst. Det är dessutom en av slutsatserna i EBAs analys. För lite, för ryckigt och för oförutsägbart bistånd bidrog till krisen under 1980-talet.

skarmavbild-2016-10-25-kl-02-53-20

Vi pratar alltså om ett land i Afrika som vänt en långsam och stundtals stagnerande utveckling. Som infört flerpartival och politiska och ekonomiska reformer, som påbörjat en utveckling som snabbare än de flesta länder är på väg att föra landet bort från fattigdomen, även det är lång väg kvar.

Är detta då biståndets förtjänst? Det är inte lika självklart. Men om man som Uvell gör tar bristen på utveckling fram till 1996 som intäkt för att biståndet inte givit något resultat. Ja då borde rimligen de senaste 20 åren på samma sätt motbevisa den slutsatsen.

Det finns dessutom anledning att titta vidare på Uvells svepande och osakliga kritik på en rad andra områden i artikeln. Hur allt bistånd försvunnit i svarta hål av utbredd korruption och att ingen vet var pengarna tar vägen eller vilka resultat de ger. Men det får bli en annan post.

Posted in Uncategorized | 3 Comments

När min fantastiska son väckte trollen

Jag har en son. Han är fem år gammal och är som de flesta andra barn. Han är oftast glad, han har en enorm fantasi. Han bryr sig om andra, människor och djur. Han är ganska smart för att vara fem. Han är väldigt pratsam, han frågar mycket, han är intresserad av vad som händer, hur folk mår, hur saker fungerar.

Han är ett barn. Han är underbar.

Sedan ett halvår tillbaka har han frågat mycket om politik. Om vem som bestämmer. Om partier. Han vet några saker som skiljer Stefans parti mot Annas parti. Han vet att Annie Lööfs parti vill ta emot fler flyktingar än tex Jimmies eller Annas. Han vet att Gustav tycker om miljö och att familjen är viktig för Ebbas parti. Flyktingfrågan och rökning är hans viktigaste frågor. Han hatar när folk röker.

Förra veckan var vi på Gotland, jag hade några uppdrag under almedalsveckan. Vi bodde hos min bror och hans familj. Vid middagen en dag kom min bror hem från ett seminarium om den nya flyktingpolitiken. Inte helt onaturligt kom vi in på hur seminariet var, han berättade kortfattat om vad han tyckte.

Min son frågade vad vi pratade om. Jag svarade att min bror hade lyssnat på folk som pratade om att Sverige ändrat sin inställning till flyktingmottagande. Ungefär så här gick hela diskussionen:

E: Vad pratar ni om?
Jag: Vi pratar om att Sverige inte kommer att ta emot lika många flyktingar längre.
E: Vadå? Varför inte?
Jag: Jo, vi har tagit emot ganska många och Stefans parti och Miljöpartiet har bestämt att de som kommer från tex Syrien bara får stanna i tre år och sedan får man se om det fortfarande är krig annars får de åka hem igen. Plus att det ska bli svårare att komma hit…

Här brast det för min fina lilla kille. Reaktionen överraskade mig. Panikan har jag bara sett ett fåtal gånger tidigare; när mamma gris inte hann ifatt sina barn i början Dino-filmen, när vår katt rymde och vi trodde han hade dött eller när han tänker på döden och sin farfar.

Detta avbröt middagen, jag tog upp min son och förklarade att det fanns fler länder som kunde ta emot, att de vänner han oroade sig för kom hit innan lagen och att just dem inte behöver åka hem efter tre år och att det inte var så farligt (det sista var en lögn).

Hans reaktion berörde mig djupt. En omedelbart och äkta rädsla för andra människors säkerhet. Alla filmer och serier han ser, alla sagor vi läser, har lyckliga slut. Familjer som återförenas, hot som avvärjs, människor som lyckas. Här vändes allt detta upp och ned. Visst var han orolig för sina kompisar från fotbollsträningen, men lika mycket för alla andra barn, mammor och pappor som tvingats på flykt från kriget.

Han förstår att riktiga familjer drabbas av krig, han förstår att vissa har det sämre än andra. Han ser tiggare på stan, han möter kompisar som flytt från Syrien på dagis och på fotbollsträningen. Han har hört mig föreläsa om bistånd. Han frågar mycket. Vi svarar. För en en femåring. På hans språk.

Vi förklarade tidigt att det som var bra med alla partier (utom Jimmies) var att de tyckte att man ska hjälpa familjer som tvingats på flykt. För min son var detta självklart.

Jag är sjukt stolt över min son. Han vill så väl, han är så snäll han är så smart. Han fattar så mycket. Denna omedelbara reaktion var så stark, så fin, så ledsam.

En vecka senare skrev jag om detta på twitter – i tre korta tweets.

Responsen blev fullständigt bisarr. Först skrev nån slags debattör som heter Tomas Gür på Facebook

Skärmavbild 2016-07-15 kl. 10.01.19

Detta inlägg från någon jag inte vet vem det är – skrivet utan att veta något om mig, min son, våra samtal vad han vet, tycker eller känner – har gillats av 1300 pers, delats av över hundra personer, som inte heller vet något om om oss.

Därefter startades ett trolldrev på twitter som jag aldrig upplevt – och då har jag ändå diskuterat brottsutvecklingen med rasister under ett års tid. Klistrar in några slumpmässigt valda tweets nedan för er som orkar läsa.

Det gemensamma för alla i drevet är att de önskar en mer restriktiv asylpolitik, i alla fall än den vi hade nyss. Responsen är självklart politiskt. I ena andetaget anklagas jag för att använda ett barn som slagträ – i nästa raljerar de över vad min lilla femåring tycker terrordådet och massmordet i Nice under gårdagen.

Här är några klargöranden för “oroliga” rasister.

1: Vi pratar med vår son om saker. Vi förklarar det naturligtvis på ett sätt som passar en femåring. Vi mörkar naturligtvis saker som skrämmer, vi skönmålar så klart tillståndet i världen på samma sätt som vi spolar över saker han upplever som läskiga i sina barnfilmer.

Han frågar och vi svarar. Han vet några grundläggande skillnader mellan de olika partierna. Han kan skilja på Jonas och Jimmie. Han  gillar vissa saker hos vissa partier och andra saker hos andra partier. Många av hans släktingar är politiskt aktiva

2: Vi lär honom grundläggande värderingar. Det gör alla, vissa mindre uttalat. Vi försöker lära honom att vara snäll, att stödja de som behöver hjälp, att bry sig om andra människor och djur. Det sista är sällan nödvändigt för ett barn, han liksom alla barn bryr sig om myror, maskar ja, till och med att mamma-blomman ska få bo med bebis-blomman.

3: Självklart tröstade vi honom, vad tror ni galna twittertroll.

4: Naturligtvis förstår han inte alla delar av asylpolitiken, naturligtvis vet han ingenting om kapaciteten hos våra myndigheter. Alla kommentarer om detta är sjukt fåniga. Han är fem år gammal.

Ni som ifrågasatt vår omsorg över vårt barn, kan ärligt talat dra åt helvete. Det finns ingenting jag inte skulle göra för min son. Vår relation är den finaste jag kan tänka mig. Min son är den bästa, ärligaste, varmaste och mest empatiska person jag känner.

Ni som ifrågasätter hans empati, hans förmåga att förstå lidande hos andra människor utan att ens ha träffat honom, ni är inte kloka. Jag tycker synd om er. Men bara lite.

Han frågade sent igår vad jag läste på twitter. Jag sa att vissa inte tror att femåringar kan förstå det här med flykt och att hjälpa människor (jag sa så klart inte de menade honom).

Han skrattade: – haha, men pappa, va dumma de är. Jag är ju fem år. Och jag förstår ju. Hahaha. De har fel. Skitfel. Du vet ju det för du har en son som förstår. Kan du inte skriva det till dom.

Han är så fin.

 

 

 

 

 

 

 


Expempel från Twitter:

Plus ett stort antal fler…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Posted in Uncategorized | 66 Comments

Ni har tid att korrigera vårbudgeten, Andersson

 

  1. Sedan vårbudgeten presenterades har prognosen för antalet flyktingar 2016 skrivits ned med 40 procent.
  2. Den nya prognosen, 60.000 flyktingar är tom. lägre än de 73.000 som regeringen räknade med i höstbudgeten.
  3. Ändå väljer regeringen att öka avräkningarna från biståndet med 50 procent?

Hur hänger detta ihop, hur kan 13.000 färre flyktingar kosta biståndet 4 miljarder extra?


1. Budgetprocessen i galen otakt med prognoserna
När regeringen presenterade höstbudgeten i september vart prognosen 73.000 asylsökande under 2016, redan det gav rekordstora avräkningar på 8,2 mdr. Men redan innan riksdagen skulle besluta om budgeten i december hade prognosen stigit till 160.000.

Riksdagen beslutade om en biståndsbudget som de “visste” skulle sänkas kraftigt i vårbudgeten.

Men sedan sänktes prognosen till 100.000 i februari och på den beslutade regeringen att öka avräkningarna med 50 procent till 12,3 mdr. Men innan den budgeten hinner behandlas sänks prognosen ytterligare till 60.000 i slutet av april.

Och där är vi nu. Just nu ser det ut att komma färre flyktingar till Sverige än vi budgeterade för i höstas, ändå ökar avräkningarna med 50 procent.

Skärmavbild 2016-05-02 kl. 12.51.23

 

2. Kostnaderna per flykting har exploderat
Fram till 2006 låg kostnaden per flykting som avräknades från biståndet på cirka 55.000 kronor per år.  Under den borgerliga regeringen smyghöjdes denna kostnad till det dubbla utan att någon diskussion (om detta skrev jag på DN-debatt i höstas).

Men för 2016 ökar kostnaderna per flykting från 110.000:- i höstbudgeten till 170.000:- i vårbudgeten. En ökning med 52 procent, på ett halvår.

Det finns så klart förklaringar till den ökade kostnaders (fler ensamkommande flyktingbarn, dyrare boenden till följd av platsbristen) men dessa måste förklaras. Här saknas transparens.

Skärmavbild 2016-05-02 kl. 14.26.07

3. Avräkningarna slår i  30 procentstaket
Om kostnaderna per flykting ökat med 50% och antalet flyktingar som regeringen räknar med har ökat med 40% varför ökar då avräkningarna “bara” med 50%, jo därför att de slår i det tak på max 30 procent av biståndet till flyktingavräkningar som s+mp kom överens om i höstas.


Att minska biståndet med ytterligare 4 miljarder kronor samtidigt som man utgår från att behöva återföra dessa i höstbudgeten är ett sällsynt oförsiktigt hanterande av biståndsmedel. Det sätter Sverige i en internationellt sett unik position, det sätter s och mp-regeringen i en unik position där man nu på två år gjort lika stora avräkningar som Borg och Carlsson gjorde de senaste sex åren. Och då hade de ändå världsrekordet.

Frågor som regeringen borde svara på:

  1. Varför inte följa den senast tillgängliga prognosen?
  2. Vad exakt ligger bakom den stora ökningen av kostnader per flykting?
  3. Menade ni inte allvar med kritiken mot just det här som ni förde fram innan valet?

Och den viktigaste: när blir det dags att se över dessa automatiska avräkningar, byggda på tre omöjliga prognoser, som just nu handlar om plusminus sex miljarder i bistånd, beroende på vilken månad man gissar det kommande året?

Hur är detta en ansvarsfull budgetpolitik?

 

 

Posted in Uncategorized | 3 Comments

Vad betyder den nya budgeten för biståndet?

Regeringen har nu presenterat sin budgetmotion. På grund av decemberöverenskommelsen från i fjol kan vi vara ganska säkra på att den går igenom. Det här betyder den för biståndet:

1. Den totala biståndsramen är högre än någonsin
43 miljarder kronor avsätts för internationellt bistånd under 2016. Det motsvarar 0,98 procent av BNI. Riksdagen har visserligen beslutat om att en procent av BNI ska gå till bistånd, men eftersom Sveriges BNI nyligen räknades upp och biståndet inte riktigt hängt med ännu hamnar vi lite under. Ambitionen är dock att nå 1 procent igen.

2. Var femte biståndskrona stannar i Sverige
Avräkningarna för svenskt flyktingmottagande är fortsatt väldigt höga. 19 procent av biståndet (8,1 miljarder) går till flyktingmottagande i Sverige, något som fått mycket kritik. Genomsnittet bland de övriga givarländerna är att ta 3 procent av biståndet till flyktingmottagande. Sverige är (tillsammans med Schweiz) det land som valt att tolka reglerna mest ogeneröst.

Bilden nedan visar hur stor andeö av biståndet som gick till inhemskt flyktingmottagande 2013 (den senaste tillgängliga statistiken). Staplarna längst ut till höger visar Sverige avräkningar de senaste två åren.

Skärmavbild 2015-10-06 kl. 11.43.04

3. Mer pengar till verklig biståndsverksamhet 2016
Om man räknar bort de delar av biståndet som i budgeten inte räknas som “biståndsverksamhet” dvs. alla avräkningar och administrationskostnader för Sida och UD ser vi att biståndsbudgeten för 2016 innebär att nästan 30 miljarder går till svensk biståndsverksamhet. Detta är pengar som Sida och UD delar ut till fattiga länder eller multilaterala organisationer som i sin tur hjälper fattiga länder.

Skärmavbild 2015-10-05 kl. 23.47.16

Samtidigt visar grafen att biståndet egentligen inte vuxit alls sedan 2006 när man tar hänsyn till inflation. Detta trots att biståndsramen ökat med många miljarder till följd av ökad tillväst. Faktum är att över hela perioden har det verkliga biståndet faktiskt minskat.

4. Minskande andel av biståndet som går till verklig biståndsverksamhet
Även om budgeten innebär mer i kronor och ören till verklig biståndsverksamhet så är andelen av den totala biståndsramen fortfarande låg. Mindre än 70 procent av biståndsramen går via Sida och UD till svensk biståndsverksamhet. Det är dock en ökning mot i fjol.

Skärmavbild 2015-10-06 kl. 11.34.58

 

 

 

Posted in Uncategorized | 1 Comment

Hur SD spinnade upp Niklas Svensson om biståndet

Journalisten Niklas Svensson och Expressen var ensam med morgonens stora (bistånds-) nyhet: Sverigedemokraterna vill ge mer bistånd än regeringen. Uppgifterna från SD ifrågasattes inte och få detaljer angavs i artikeln.

Fortfarande har SD inte presenterat något underlag eller beräkningar trots ihärdiga påtryckningar under dagen, allt de delat är Niklas Svenssons artikel. Med det vi nu vet verkar det troligt att de lyckades blåsa Svensson på två viktiga sätt:

  1. Man kan inte rakt upp och ner säga att SD ger MER bistånd. Enligt officiella OECD-siffror skulle SD:s förslag innebära 11 Mdr mindre, inte 0,5 mer.
  2. Ökningarna av  “flyktinghjälp i närområdet” sägs tas från flyktingmottagande i Sverige. Men vad SD och Expressen inte säger är ännu att mer pengar, 8,5 miljarder tas från det vanliga traditionella biståndet som idag går till fattiga länder och en rad FN-organ.

Skärmavbild 2015-09-25 kl. 22.08.17 Skärmavbild 2015-09-25 kl. 21.25.17

Jag inser hur svårt det är att se igenom SD:s spinn, särskilt när man inte har fått ordentliga underlag. Men en tumregel kan vara bra att ha som journalist, vänta att skriva tills du fått underlagen.

Ger SD:s förslag mer bistånd än regeringens budget?
Nja, blir svaret. Det beror på vad man definierar som bistånd. OECD:s officiella definition av bistånd ger regeringens förslag 10,8 miljarder mer. Regeringen avsätter 0.98 procent av BNI till bistånd, SD avsätter 0.74 procent.

För att SD:s bistånd ska bli högre måste man först räkna bort avräkningar för flyktingkostnader. Det är i och för sig inte orimligt att göra, men vi gör det aldrig annars, vi säger att Sverige ger 1 procent av BNI, inte 0,75.

Räknar man bort avräkningarna återstår ändå 3,5 miljarder till regeringens fördel. Det SD gör är att anslå ytterligare 4 miljarder utöver biståndsbudgeten till “Flyktinghjälp i närområdet”. Varför detta ska ligga utanför biståndet är oklart. Om man räknar det som bistånd hamnar SD på 0,5 miljarder högre.

Dessutom får man inte räkna regeringens extra klimatpengar på 500 miljarder som ska ligga utanför biståndsramen.

Alltså: om man inte räknar inhemska flyktingkostnader som bistånd och inte räknar regeringens “extra klimatsatsning” som bistånd men räknar SD:s extra 4 miljarder till “flyktinghjälp i närområdet” som bistånd hamnar SD 0,5 miljarder över.

Det är inte HELT orimligt att argumentera på det sättet, men att utan tydligare definition kalla det ‘bistånd’, helt baserat på SD:s aldrig tidigare använda definition, är en smula problematiskt.

Så till det stora spinnet: Minskad flyktingmottagande betalar hjälp på plats
Hela upplägget på presskonferensen var att de kraftigt ökade satsningarna på vad man kallar ‘flyktinghjälp i närområdet’ betalas av besparingar på minskat flyktingmottagande. Genom att i praktiken helt stoppa asylmottagande tjänar man 7,3 miljarder i biståndet.

Vad som inte överhuvudtaget nämndes var att 8,5 miljarder samtidigt minskas från det övriga traditionella biståndet som idag går genom Sida och UD till fattiga länder och till organisationer som FN-organ, GAVI, regionala utvecklingsbanker eller den globala fonden mot hiv och andra sjukdomar, bistånd som sannolikt räddat många tiotals miljoner människoliv under 2000-talet.

Eftersom som det inte nämndes (och eftersom det inte fanns något underlag) återfanns det inte heller i Expressens artikel eller Niklas Svenssons analys när han intervjuades av sin kollega på Expressen TV.

Skärmavbild 2015-09-26 kl. 15.36.18

Igen, inte lätt att genomskåda bluffen, men en snabbt överslagsräkning kunde ha hjälpt:
– Minskad biståndsram: -11 miljarder.
– Ökad flyktinghjälp i närområdet (inom budget): -5 miljarder
– Avskaffade kostnader för asylmottagande: +7,4 miljarder.

Redan här borde en varningsklocka ringa. Här saknas drygt 8 miljarder som måste tas av andra delar av det vanliga biståndet. Var dessa besparingar ska hittas inom det nuvarande biståndet är en relevant fråga att ställa till SD. Synd att inte Niklas Svensson gjorde det.

Posted in Uncategorized | 3 Comments

Hur går det för biståndsländerna?

För den som följer den mer kritiska delen av biståndsdebatten är det lätt att få uppfattningen att det går ganska dåligt för biståndsländerna. Häromdagen kunde man i Kristianstadbladet läsa att trots “23.000 miljarder dollar” i bistånd (40 ggr för högt min anm.) så har fattigdomen ökat sedan 60-talet. I Aftonbladet skrev den kände journalisten Elisabeth Höglund att trots alla “biljarder” vi pumpat in i Afrika (minst 1000 ggr för högt min anm.) råder fortfarande gränslös misär.

Det finns mycket att säga om sambandet mellan bistånd och utveckling, men först behöver vi slå hål på myten att biståndsländerna fortfarande står och stampar. Det stämmer nämligen inte längre.

Detta är framsteg som Afrikas största biståndsmottagare gjort sedan år 2000.

Skärmavbild 2015-06-03 kl. 16.46.17

 (klicka på bilden för förstoring)

Flera länder har gjort helt fantastiska framsteg på kort tid, de flesta har de senaste 15-åren haft en utvecklingstakt som klart överstiger vad som krävs för att nå FN:s millenniemål.

I snitt har dessa länder haft en årlig per capita tillväxt på 4 procent, trots snabb befolkningsökning, utslaget över hela perioden. Barnadödligheten har minskat med 5,3 procent per år och medellivslängden har i genomsnitt ökat med 9 år! Och detta är bara sedan år 2000.

Att påstå att bistånd inte “fungerar” eftersom biståndsländer inte utvecklas – vilket fortfarande är det överlägset vanligaste argumentet mot bistånd – är inte bara fel i sak, det cementerar dessutom en felaktig bild av ett dysfunktionellt Afrika.

Sambandet mellan bistånd och utveckling är intrikat och låter sig inte förklaras av alltför enkla övergripande modeller, trots allt är biståndet bara en av många faktorer som påverkar ett lands utveckling.

En snabb blick över trenderna sedan 1960 ger förvisso en bild av att ökade biståndsnivåer till exempelvis Afrika inte sammanfaller med tillväxten.

Skärmavbild 2015-06-04 kl. 12.35.36

Jag tror dock man ska vara försiktig med att jämställa förhållandena under 60-, 70, och 80-talen med bistånd och utveckling idag. Det var framför allt under biståndets första år som biståndskurvor och tillväxtkurvor gick åt olika håll. Korrelationen har varit mycket starkare under 90 och 2000-talet.

Skärmavbild 2015-06-04 kl. 12.35.44Skärmavbild 2015-06-04 kl. 12.35.57

Detta har naturligtvis många förklaringar, dels är biståndet bättre idag, dels får man anta att det i högre grad än under kalla kriget kanaliseras till länder där man ser att det kan göra nytta, dels har situationen i Afrika under de senaste 20 åren förändrats fullständigt på väldigt många plan.

Detta bevisar inte på något sätt att biståndet ligger bakom den snabba utveckling sedan 2000. Men det motbevisar motargumentet – dvs att bistånd inte sammanfaller med utveckling. Några av de länder som utvecklas snabbast just nu, är också stora mottagare av internationellt bistånd.

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Afrika har inte fått 23000 miljarder dollar i bistånd

Nils-Eric Sandberg, liberal debattör och gammal ledarskribent på Dagens Nyheter skrev igår en gäst-krönika på ledarsidan i Kristianstadbladet på temat bistånd. Tesen är att bistånd gör mer skada än nytta och att Afrika sedan 1960-talet fått 23000 miljarder dollar (och i dagens värde dubbelt så mycket) som belöning för sin dåliga politik.

Summan fick kanske en och annan att reagera och det borde kanske också sidans redaktör ha gjort. Den är nämligen på tok för stor. Med tanke på att biståndet var högre än någonsin förra året – 135 miljarder dollar till ALLA mottagare, syften och organisationer – borde summan vara en omöjlighet (tom 50 år av denna toppnivå skulle bara ge en tredjedel av vad artikeln påstår att Afrika fått.

Sanningen är att bistånd till Afrika bara varit 2,5 procent av den påstådda nivån, knappt $600 miljarder sedan 1960.

När jag väl började läsa insåg jag att jag hade några fler invändningar mot innehåller i artikeln.

staffan-blogg

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Dödsfällor i Medierna i P1

Idag (11 april) kör medierna i P1 ett inslag om kvällstidningarnas förmåga att skrämma livet ur läsarna genom att klassa ALLT som potentiella dödsfällor. Inslaget grundas på en bloggpost jag skrev i fjol. 
– Här är min bloggpost.
– Här hittar ni Medierna i P1.

Posted in Uncategorized | Comments Off on Dödsfällor i Medierna i P1

Mohamed Nasheed döms till 13 års fängelse

Du har kanske sett hans desperata vädjan till andra länders regeringar att ta klimatfrågan på allvar. Eller så har du sett hans regerings PR-stunts som att hålla regeringsmöten under vattnet  för att rikta fokus på den stigande havsnivån som hotar att ödelägga hela landet. Eller så har du sett dokumentären om hur han efter åratal i exil återvände till Maldiverna, ledde demokratirörelsen och blev landets första demokratiskt valda president 2008.

Mindre troligt är att du följde den kupp i vilken han under pistolhot tvingades avgå som president och att stora delar av omvärlden accepterade kuppen som legitim och påstod att han avgått frivilligt.

Igår dömdes Mohamed Nasheed till 13 års fängelse i en kafka-liknande process. President Abdulla Yameen, halvbror till före detta president Gayoom som styrde öriket med hård hand i 30 år och som avsattes av Nasheed 2008, hävdar att domen inte på något sätt är politisk. 

Maldiverna är ett litet land med en befolkning på under 400.000 personer. Omvärldens reaktioner brukar inte bli av påtaglig magnitud. När president Yameen vann valet 2013, mot just Nasheed – efter en process som får Gore-vs-Bush-2000 att framstå som demokratisk  – var omvärldens reaktioner knappt märkbara. Chansen är stor att du inte ens hörde talas om det.

Men nu är det läge att protestera. Hittills har jag inte sett någon officiell svensk reaktion. Det är dags för ledare i EU och USA att visa att Maldiverna inte bara är bakgrunden på deras bröllopsfoton. 

Posted in Uncategorized | Comments Off on Mohamed Nasheed döms till 13 års fängelse

Elisabeth Höglund, tiggare och journalistik

Jag har tidigare haft anledning att kommentera den före detta journalisten och numer På-Spåret-vinnaren, Elisabeth Höglund och hennes förhållande till journalistisk integritet och fakta. På sin blogg kunde hon i torsdags ‘avslöja’ att tiggeriet verkligen är organiserat och tvingande och därför brottsligt.

Artikeln är inget journalistiskt storverk. Att den skulle vara skriven av en av Sveriges mest kända journalister går inte att gissa.

Så här tänker jag mig att den skulle betygsättas på A-kursen på random mediegymnasium.

höglund1

höglund2

Skärmavbild 2015-03-04 kl. 21.02.17

Posted in Uncategorized | 33 Comments